................................................................................................... Please scroll down for English translation.

Text: Sara Arrhenius, Oktober 2004.

Gunilla Klingberg
Mantric Mutations

I en kvällstidning berättar ett av våra mest kända ansikten från teve bredvilligt om sin nyväckta andlighet. Nu har hennes liv nått en punkt då hon måste vända sig inåt och för att manifestera denna omvändning tar hon med sig ett par av tidningens journalister på en pilgrimsvandring. Allt för att vara säker på att inget ögonblick i hennes liv ska förbli okänt för medias öga. Också en ensam vandring till en helig plats kan bli ett kamerabevakat spektakel att inlemma i en intelligent mediestrategi. En inre resa blir ytterligare en pusselbit i en lyckad exponering där varje tagen bild, varje skrivet ord eller varje utsänd sekund är pengar. Även om det alltid gjorts pengar på människans längtan efter andlighet så har den industri som finns kring den så kallade nyandligheten nått en tidigare inte skådad storlek. Att det i vår tid finns en nyväckt fascination för en mängd olika vishetsläror, livsfilosofier och allmänna hälsoråd av mer eller mindre tydligt österländskt ursprung har knappast undgått någon. Även den som inte helhjärtat har gett sig i kast med nyandlighetens olika former och uttryck har säkert köpt lite avslappnande rörelse eller fått en introduktion till yoga på arbetstid. Och alldeles nu använder sig en stor butikskedja av Kama Sutra för att marknadsföra en serie hudvårdsprodukter. Att österländska influenser kommit, gått och starkt påverkat vår kultur är ett kulturhistoriskt faktum. Varje gång vi vänt blickarna österut har också mötet mellan öst och väst haft olika bevekelsegrunder, motiv och resultat. Varje gång är det sammanknådat till lika delar av våra fantasier och fasor om den andra som om oss själva. Att dagens influenser framförallt manifesterar sig i en bredare medial populärkultur inriktad på livsstil och som genererar en hel marknad av produkter och tjänster kommer knappast som en överraskning.

Det är i den världen med sin egenartade blandning av ogenerad konsumism och andlighet, själavård och entreprenörskap, verkligt sökande och trendkänslighet som Gunilla Klingbergs konst befinner sig i just nu. Med den lätt förundrade förtrolighet som blivit hennes kännetecken umgås hon med olika spår av det österländska i vår visuella kultur, spårar dem, plockar sönder dem för att sedan bygga om och återanvända dem för att säga något väsentligt om oss själva. På en apelsinfärgad vepa handtrycker hon en stiliserad lotusblomma i vars mitt man möter tillgänglighetskulturens mantra ”24 hours”. Allt finns, när som helst, även snabb medicin mot andlig törst. På stora sjok av självhäftande plast trycker hon orientaliserande mönster som vid närmare betraktande visar sig vara gjorda av logotyper från olika varumärken. Ur plexiglas med spegelyta skär hon ut visdomsord av den berömda, och av celebriteter omhuldade, Deepak Chopra, läkare i ayurvedisk medicin. Lutade mot galleriväggen får de avslöja sin tidstypiska blandning av uråldrig visdom och samtida företagaranda.

Om modernismen drömde om det avskalade, funktionella föremålet och betraktade ornament som ett brott, så kan man idag tillspetsat säga att ornamentet är det enda betydelsefulla. I ett utbud av alltfler och alltmer snarlika varor är det de små betydelsebärande skillnaderna som är väsentliga. Världen omkring oss förvandlas alltmer till en yta fylld av tecken där utbytbarhet och förändring är det mest påtagliga. Det är ytan som bär mening och funktion. Vad och hur den kommunicerar är materialet till Gunilla Klingbergs konst. Hennes verk är alltid förföriskt vackra, rentav dekorativa. Hon förälskar sig i olika visuella uttryck i vår samtid, ofta det förbisedda, som plastkassar från mataffären eller logotyper från lågpriskedjor, och ger dem en plats i konstens värld. Samtidigt så har det alltid i Gunilla Klingbergs arbeten funnits en lågmäld kritisk dimension. Men hennes kritik vilar inte på utpekande och avvisande. På ett mycket försåtligare vis drar hon in betraktaren i en fascination, vi hamnar i en situation där vi får känna kraften i de bilder och tankar som hon prövar och undersöker. Hon gör det mycket tydligt att det idag är svårt att tala om ett utanför och ett alternativ, vi är alla delaktiga i den konsumistiska kultur som utgör råmaterialet till hennes konst antingen vi vill det eller inte. Visst finns det i de här nya verken en nyfikenhet på nyandlighetens ärende och kanske framförallt en vilja att förstå drivkraften hos de människor som söker sig till de här tankarna. Men än mer centralt i Gunilla Klingbergs nya arbeten uppfattar jag uppmärksamheten mot vad som uppstår i själva mötet mellan skilda kulturer, bilder, uttrycksformer, traditioner och geografier. Hon för samman det disparata och olikartade och låter det flätas samman till nya betydelser som i nästa ögonblick muterar och bildar ett nytt sammanhang. Den självhäftande plasten på galleriets väggar som på avstånd tycks vara ett dekorativt mönster avslöjar sig på närmare håll vara uppbyggt av några kända bensinmärkens logotyper. Multinationella företag som också påverkar och deltar i världens ordning och vars välbekanta logotyper i sig är en visuell påminnelse om vår tids geopolitik och förhållandet mellan öst och väst. Som mönstren i en orientalisk textil så förändrar sig hennes verk hela tiden efter betraktarens blickpunkt och visar upp tidigare dolda sammanhang och mönster, som så snart man drar sig bakåt blir osynliga igen.

Sara Arrhenius

....................................................................................................................................................................

Gunilla Klingberg
Mantric Mutations

In a tabloid newspaper interview, one of our most famous television personalities gives an enthusiastic account of her newly discovered spirituality. Her life has now reached a point where she has to turn inwardly, and to manifest her conversion she takes a couple of the newspaper’s journalists along on a pilgrimage, to ensure that not a single moment of her life remains unseen by the eye of the media. Even a solitary trek to a holy site can be a spectacle covered by cameras to be incorporated into an intelligent media strategy. An inner journey becomes another piece in the jigsaw of a successful exposure where every photograph, every written word and every transmitted second is money. While money has always been made on people’s longing for spirituality, the industry around the so-called new spirituality has reached an unprecedented scale. The contemporary fascination with philosophies and general health advice of largely Eastern origin can hardly have escaped anyone. Even those who have not immersed themselves in any of the various forms and expressions of the new spirituality have surely bought some sort of relaxation or had a yoga introduction courtesy of their employer. At this moment, a high street chain is using the Kama Sutra to sell a line of skin care products. It is a culture-historical fact that Eastern influences have come and gone and have had a strong impact on our culture. Every time we looked east, the meeting between East and West has had different motives and results. It is always forged together, in equal parts, by our fantasies and fears of the other, as well as of ourselves. It is hardly surprising that today’s influences mainly manifest themselves in the wider field of a popular media culture that is geared towards life styles, and which has generated a new market for products and services.

It is in this world, with its singular mixture of unabashed consumerism and spirituality, pastoral cures and entrepreneurialism, sincere inquiries and trendiness, that Gunilla Klingberg’s art is to be found now. With her trademark sense of wondrous familiarity, she handles various traces of the East in our visual culture; she retraces them, takes them apart in order to reconstruct them, and reuses them in order to express something fundamental about ourselves. On an orange hanging she has hand printed a stylised lotus flower, in the middle of which one encounters the mantra of the culture of access: ‘24 hours’. Everything is available, at any given time, even quick-acting medicine for spiritual thirst. On large swathes of self-adhesive plastic she has printed orientalised patterns, which, on closer inspection, appear to be made of commercial logotypes. From mirrored Plexiglas she has cut out words of wisdom from the darling of celebrities, Deepak Chopra, the famous doctor of Ayurvedic medicine. Leaning against the gallery wall, they reveal the mixture of ancient wisdom and contemporary enterprise which is so typical of our age.

If modernism dreamed of bare, functional objects and considered ornament as a crime, today ornament is the only thing that matters. While shop shelves are stacked with evermore similar-looking products, the small, significant variations gain in importance. The world around us is increasingly being transformed into a surface crammed with signs in which interchangeability and diversification are the most apparent. It is the surface that carries meaning and function. What and how it communicates is the subject matter for Gunilla Klingberg’s art. Her works are always seductively beautiful, not to say decorative. She is enamoured with contemporary visual expressions, often those that are disregarded, such as supermarket carrier bags or logotypes of cut-price shops, and lends them a place in the world of art. At the same time, there has always been an unobtrusive critical dimension to Gunilla Klingberg’s work. However, her criticism does not rest on exposure and rejection. In a much more insidious way she draws the viewer into a fascination; we end up in a situation in which we feel the power of the images and thoughts that she tries out and investigates. She makes it clear that, today, it is very difficult to talk about an outside or an alternative; we are all part of the consumerist culture, which constitutes the raw material for her art, whether we like it or not. Certainly, these new works show a curiosity for the message of the new spirituality and perhaps most of all a desire to understand the motive of those who turn to these ideas. However, even more central for Gunilla Klingberg’s new works is the attention she focuses on that which arises out of meetings between cultures, images, forms of expression, traditions and geographies. She brings together the disparate and diverse, weaving them together into new meanings which in the next instant mutate and create a new context. The self-adhesive plastic on the gallery walls, which from a distance appears to be a decorative pattern, reveals itself, on closer inspection, to be created by logotypes from well-known petrol companies; multinational corporations that influence as well as participate in the world order and whose well-known logotypes are visual reminders of our time’s geopolitical situation and the relationship between East and West. As the patterns in an Oriental textile fabric, her work changes constantly depending on the visual point of the viewer, revealing new contexts and patterns, which, as one steps back, become invisible again.

Sara Arrhenius

Translation: Hans Olsson

....................................................................................................................................................................